Nu är jag igång igen!

De två första dagarna på Hanasaari har passerat och det känns som om det bara är några månader sedan jag var här sist. Flera av de andra deltagarna känner igen mig från förra gången och gemenskapen och samtalen kickade igång omedelbart. Vädret och omgivningen är strålande vackra och utsikten från mitt hotellrum är bedårande. Maten är god och sängen skön! 

Så här ser det ut utanför mitt hotellrumsfönster. Träd och hav! Då och då guppar det förbi en svan eller en segelbåt. 

Hjärnan min är inte fullt lika begeistrad i miljöombytet som jag. Efter lördagens tidiga morgon, flygtur och språklektioner var den riktigt less på mig. För att orka gå ner och äta middag fick jag lova den att inte titta på TV efteråt och att inte stanna kvar och vara social med de andra. Det innebar att jag såg till att njuta extra av sällskapet under middagen. Hjärnan ska dock ha credit för att den lugnar sig ganska omgående om omgivningen lugnar sig. Ser jag till att intrycken minskar så minskar hjärnan på knorrandet. Idag har den mått bättre och jag missade endast en halvtimmes undervisning på grund av vilobehovet. Jag är så tacksam över att kunna vara här. Tänk, nu är jag igång med finskan igen! 

De här språkkurserna är utomordentliga tillfällen att umgås med människor jag aldrig hade träffat annars. Till middagen igår pratade jag med tre män i åldrarna 54-68, en pensionerad läkare, en lärare och en järnvägsingenjör. Vi hade massor att prata om! Många av veteranerna här på kursen, som återvänder år efter år, kommer inte bara för undervisningens skull utan även för att vi har så trevligt ihop. 

Imorgon får vi sällskap av ett gäng svensklärare från Finland. Vi delar så klart inte lektioner med dem men middagar och samkvämsaktiviteter. De kommer med all sannolikhet vilja öva sin svenska på oss och vi vår finska på dem. Återstår att se hur det går...