Här om dagen behövde jag invänta en tandläkartid på stan. Det var tidigt och inga butiker var öppna. Bibblan var inte öppen heller men det gick att komma in i foajén och fram till en av datorerna där man registrerar lån. I foajén fanns det en hylla med böcker, och böckerna gick att låna i hela fyra månader. Jag började kika och blev förvånad när jag hittade flera böcker som jag gärna ville läsa. När jag tittade på de sista titlarna hoppade det till i bröstet. Där stod en bok som hette "Finskt blod svenskt hjärta".
Det visade sig vara en avhandling om sverigefinskhet. Jag är förvånad att jag inte svimmade av lycka där och då. Författaren är Kai Latvalehto. Han spelar en av huvudrollerna i dokumentären från 2013, Ingen riktig finne. När jag gjorde en sökning i mina äldre blogginlägg borde jag ha svimmat igen, denna gången av skam. Jag har inte nämnt den filmen en enda gång.
När jag läste förordet i "Finskt blod svenskt hjärta" av Kristian Borg, blev jag varm. Att hitta människor som förstår gör mig alltid varm. Varm av tacksamhet, varm av känslan av att komma hem. Jag har inte hunnit så långt i boken ännu, men det är ju ingen fara, jag har ju fyra månader på mig. Den är baserad på ett tjugotal djupintervjuer med sverigefinnar, och jag ser verkligen fram emot att ta del av deras upplevelser av sin sverigefinskhet, och Kais analyser av dem.
