Jag heter Jarmo och jag kommer från Finland

Vädret fortsätter att vara strålande och jag har upptäckt att jag kan se Finlandsfärjorna passera ute till havs från mitt hotellfönstret. Just nu är det kväll och nattens regn är på väg in. Dimman gör att färjornas mistsignaler ljuder så där lite spöklikt. 

Idag hade vi celebert besök på Hanasaari. Efter eftermiddagens lektion begav vi oss till aulan på bottenvåningen och möttes där av Jarmo. Jarmo som är K-rauta med hela svenska folket. Han berättade om hur han hade höga betyg i svenska när han gick i skolan men hur han sen helt glömde bort språket. Tills han som 35-åring blev erbjuden en roll i Jägarna i Sverige. Då återuppväckte han kunskapen genom att lyssna på svenska i sin Walkman. Han berättade även att han känner sig hedrad över att det gjordes parodi på hans karaktär i K-rauta reklamen och han berättade att det kommer nya reklamfilmer innan jul där han spelar med Arja Saijonmaa. Nästa år ska han medverka i en svensk version av Sons of anarchy där han spelar boss över Hell's Angels. Den mannen är idag över 70 år och tävlar fortfarande i body building. Så Jarmo har lite träning framför sig. 

För övrigt så avslutade jag dagen med 1,5 timmes läxläsning. Det är stort eftersom jag hittills knappt haft energi till någon läxläsning alls kvällstid. Kanske var det morgonens sauna och simning som gjorde susen?

Nu är det bara 2,5 dagar kvar av det intensiva språkinhämtandet. Sen kommer min kusin och hennes familj och hämtar mig. Då börjar det riktiga testet. Kommer de tycka att jag lärt mig nåt sen vi sågs i december? 

En finsk studentfest

Mitt senaste besök i den finska huvudstaden gjordes med huvudsyftet att besök mitt kusinbarns studentfest. Jag och min finska mamma gjorde det till en mor-dotter-helg. Vi flög dit, bodde på hotell, träffade släktingar och åt gott. Jag tog så klart tillfället i akt och pratade så mycket finska som jag vågade. Vilket blev en hel del faktiskt. Det lät säkert helt tokigt men jag verkade göra mig hyfsat förstådd. Självklart trädde min kära mamma in och räddade kommunikationen vid flertalet tillfällen. 

Något som jag behöver utforska mer för att förstå är det finska skolsystemet. Jag önskar det fanns ett lättbegripligt flödesschema som kunde upplysa mig i ämnet. Att mitt kusinbarn kunde ta studenten i december är förbryllande men inte helt ologiskt. Att hon däremot gjorde klart sina examensprov i september och sedan inte gått i skolan fram till studentdagen är svårare att hänga med på. En vacker dag kanske jag får tag på en pedagogisk person som kan lägga fram en tydlig bild av systemet. Kanske en fråga för nästa termins lärare i finska, vem det nu blir. 

Den finska studenten innehåller i alla fall flera igenkännande faktorer. Studentbal, balklänning, fotografering, rosor, dyra presenter, inbjuden släkt på eftermiddagen och ungdomsfest på kvällen. Det som däremot var nytt för min del var uppvisandet av skolbetygen. Diplomet och betygsdokumentet skickades runt bland gästerna för fri beskådan. För studenten i fokus var detta endast ett nöje då betygen höll hög klass. När jag frågade om fenomenet var vanligt förekommande fick jag ett jakande svar. Samtidigt som det erkändes att den här delen av firandet kunde bidraga med en obekväm stämning för de studenter som lyckats mindre bra med sina studier. Jag kände genast att jag var tacksam att denna tradition inte hade ingått i mitt eget studentfirande för 17 år sedan. 

Efter firandets alla obligatoriska delar fick studenten dra sig tillbaka till källarplanet och sina vänners fest. Vi andra fortsatte att konversera på övervåningen och gick hem lagom till att ungdomarnas fest drog igång på riktigt. På vägen hem slog det mig att trots att jag pratat och umgåtts en hel del med ungdomarna på festen så är jag ofrånkomligt vuxen.