torsdag 18 december 2014

En finsk studentfest

Mitt senaste besök i den finska huvudstaden gjordes med huvudsyftet att besök mitt kusinbarns studentfest. Jag och min finska mamma gjorde det till en mor-dotter-helg. Vi flög dit, bodde på hotell, träffade släktingar och åt gott. Jag tog så klart tillfället i akt och pratade så mycket finska som jag vågade. Vilket blev en hel del faktiskt. Det lät säkert helt tokigt men jag verkade göra mig hyfsat förstådd. Självklart trädde min kära mamma in och räddade kommunikationen vid flertalet tillfällen. 

Något som jag behöver utforska mer för att förstå är det finska skolsystemet. Jag önskar det fanns ett lättbegripligt flödesschema som kunde upplysa mig i ämnet. Att mitt kusinbarn kunde ta studenten i december är förbryllande men inte helt ologiskt. Att hon däremot gjorde klart sina examensprov i september och sedan inte gått i skolan fram till studentdagen är svårare att hänga med på. En vacker dag kanske jag får tag på en pedagogisk person som kan lägga fram en tydlig bild av systemet. Kanske en fråga för nästa termins lärare i finska, vem det nu blir. 

Den finska studenten innehåller i alla fall flera igenkännande faktorer. Studentbal, balklänning, fotografering, rosor, dyra presenter, inbjuden släkt på eftermiddagen och ungdomsfest på kvällen. Det som däremot var nytt för min del var uppvisandet av skolbetygen. Diplomet och betygsdokumentet skickades runt bland gästerna för fri beskådan. För studenten i fokus var detta endast ett nöje då betygen höll hög klass. När jag frågade om fenomenet var vanligt förekommande fick jag ett jakande svar. Samtidigt som det erkändes att den här delen av firandet kunde bidraga med en obekväm stämning för de studenter som lyckats mindre bra med sina studier. Jag kände genast att jag var tacksam att denna tradition inte hade ingått i mitt eget studentfirande för 17 år sedan. 

Efter firandets alla obligatoriska delar fick studenten dra sig tillbaka till källarplanet och sina vänners fest. Vi andra fortsatte att konversera på övervåningen och gick hem lagom till att ungdomarnas fest drog igång på riktigt. På vägen hem slog det mig att trots att jag pratat och umgåtts en hel del med ungdomarna på festen så är jag ofrånkomligt vuxen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar