Välkommet återfall (älskade mumin del tre)

Hur var det nu med det här samlandet? Hade jag slutat eller? Jag försökte nog inbilla mig det i alla fall. 

Större delen av sommaren har jag och min lilla familj spenderat i vår stuga. Ute i den fantastiska svenska skärgården. Under mitten av juli kom mor min på besök. Hon kom raka vägen från Finland där hon hade spenderat två av sina fem semesterveckor. I sin resväska hade hon flera presenter åt oss. En av dem bestod av tre djupa Mumintallrikar. En till oss var i lilla familjen. Jag har aldrig samlat på dessa tallrikar men insåg efter en första försöksrunda att de är väl lämpade för yoghurt och müsli. De fick därför omgående en stående plats i köksskåpen i stugan. 

Som lite kuriosa kan jag nämna att jag har matchande muggar till två av de här skålarna. 

Några dagar efter min mors ankomst anordnade vi en namngivning åt vår lilla dotter. Gästerna var många och presenterna likaså. Bland alla fina saker vår dotter fick dök det upp några som fick mitt hjärta att ticka lite extra. Muminmuggar! En av muggarna var akompanjerad av ytterligare en skål samt en sked. Jag tror inte det gick att ta miste på glittret i mina ögon när dessa presenter öppnades. 

Nu har alltså samlandet fått gå i arv och vår dotters samling fått sina första tillskott. Jag hoppas att hon, precis som jag, använder dem med glädje och inte låter dem stå och samla damm. 

Detta icke självförvållande tillskott till samlingen har fått min muminglöd att tända till igen. Beroendet har väckts till liv och drogen är lättillgänglig. Gästerna våra och mor min är omedvetet medberoende. Märk väl, jag klagar INTE. 

Hittills har jag lyckats motstå frestelsen att köpa fler muggar och istället riktat in mig på Muminskedar. Det är uppenbart ett sätt för mig att kringgå mitt muggberoende. Skedar tar ju mycket mindre plats och då gör det ju inget om jag köper ett gäng. Jag har ägt fyra skedar i många år. En mellanstor sort som enligt mig är helt perfekt som frukostsked. En av dem har börjat tappa färg på mumintrycket och jag ville gärna ersätta den med en ny. En sådan dök upp på Tradera och blev min för en rimlig summa. Kort därefter dök det även upp en kaffesked. Skeden som vår dotter fått är i den storleken och vill ju så klart inte ligga ensam i bestickslådan. Så även den skeden köpte jag in för en okej summa. Så var bollen i rullning igen... 

Nu återstår det att se om det här är ett tillfälligt återfall eller om jag kommer fortsätta. Jag misstänker starkt att återfallen fortsätter att komma hur det än går med köpmanin jag är inne i just nu. Jag älskar helt enkelt mumin för mycket för att sluta helt och hållet. Jag tröstar mig med att jag hade kunnat vara beroende av mycket, mycket värre saker.

För att återkoppla till mitt förra mumininlägg så har försäljningen av mina gamla muggar gått i stå. De två muggar jag hade tänkt sälja har visat sig inte vara lönsamma att sälja. Den ena har fått en liten skada och den andra produceras fortfarande och inbringar därför ingen större summa. Det kommer därför inte ske någon minskning i antalet muggar just nu. Jag kämpar för att inte istället öka antalet. Jag har tyvärr fortfarande inte glömt de två nya muggarna som jag blev kär i för några månader sedan... Enough said. 

Älskade mumin!

Som jag nämnde i förra inlägget startade jag ett intresse för de fina muminmuggarna någon gång i slutet av 1990-talet. Jag minns presentbutiken i den lilla staden jag växte upp utanför. Hur muminmuggarna stod där på en glashylla och lockade mig. Jag minns känslan av pirrig glädje när jag hade råd att lägga 100kr på en ny mugg till min samling. För det var det de kostade när jag började samla, 100kr. Idag kostar de mellan 200 och 250kr och ibland mer om det är en speciell utgåva. 

Vi börjar från början. I begynnelsen fanns det nämligen fyra muminmuggar. En för varje medlem i min ursprungsfamilj. Mamma hade en röd, jag en gul, äldsta lillebrodern en mörkblå och yngsta en ljusblå. De användes flitigt, framför allt för intag av chokladmjölk, vår familjs namn på O'boy. De var vår barndoms kvällsfikors trogna följeslagare. Mamma införskaffade dem under en av våra resor till hennes hembygd i Finland.

Idag vårdar jag ömt tre av dessa fyra muggar medan den fjärde finns i min yngsta lillebrors ägo. Här kommer bilder på de tre som finns hemma hos mig:

Här är den fjärde som bor hos min bror:

När jag flyttade hemifrån som 20-åring insåg jag ganska snart att muminmuggarna fattades mig. Jag började därför köpa hem egna och ganska snart var jag fast i ett kärt samlande. Mina första muggar hör till några av de muggar med enklast muminmotiv som Arabia har gett ut. Där en figur ur böckerna återges per mugg utan någon detaljerad bakgrund. Dessa muggar går i endast en färg och den enkelheten tilltalar mig än idag. Jag kan inte gå så långt att säga att de är mina favoriter i samlingen eftersom jag älskar alla mina muggar. De har dock en särskild plats i mitt hjärta då de varit med mig i så många år nu. Så här ser några av dem ut:

De flesta muggar har jag införskaffat på egen hand. Några enstaka har jag fått som present men när antalet muggar började öka kraftigt blev det svårt för presentgivarna att hänga med i vilka muggar jag inte ägde. När milleniumskiftet närmade sig fick jag nys om att det skulle ges ut en specialutgåva. När min finske far hörde av sig och frågade vad jag önskade mig i julklapp berättade jag om muggen. Strax innan jul damp det ner ett ganska stort paket i posten och det visade sig att far min inte förstått att muggen skulle ingå i en samling. Han trodde att jag ville ha en uppsättning av milleniummuggen och hade därför skickat mig sex stycken. Jag blev tacksam för tillskottet men även lite irriterad på hans oförståelse och ställde undan fem av dem i ett skåp. Så här ser den underbara milleniummuggen ut:

Detta är förresten en mugg som jag inte vågar använda, vilket även gäller mina tre muggar från 90-talet. Varför berättar jag vidare om i nästa blogginlägg.

Åren gick och samlingen växte stadigt. Efter ett tag upptäckte jag att Arabia gav ut särskilda muggar, s.k. säsongsmuggar, till jul varje år och jag föll för dem pladask. Jag gillade att de gick i blått och vitt, Finlands färger men även de färger som dominerade i mitt kök. Motiven var otroligt söta och det slutade med att fyra s.k. vintermuggar hittade hem till mig under åren 2008-2013. När intresset för vintermuggarna väcktes ändrades mitt sätt att samla så sakteliga. Jag gick ifrån att vara nästintill en fanatisk samlare som måste äga alla muminmuggar till att börja köpa endast de som tilltalade mig och som jag kände en estetisk dragning till.

Vinterbrasa eller Talvinuotio från 2008.

Julöverraskning från 2009.

Skidtävling eller Muumi hiihtokilpailu från 2010.

Under granen från 2013.


Under tiden jag samlade på vintermuggarna upptäckte jag att min samling var ganska brokig. De förekom i alla tänkbara färger och någon udda säsongsmugg stack ut här och där som inte riktigt matchade de övriga muggarna. Jag kände inget behov av eller förmåga till att skiljas från någon mugg men bestämde mig för att göra det fortsatta samlandet lite mer homogent. Utifrån mitt användande av muggarna insåg jag att det var de blåvita och de svartvita som användes flitigast. Därför bestämde jag att det framtida införskaffandet av muggar måste falla inom dessa färgskalor. Den svartvita gruppen utökades dock med grått och rosa för att inte bli alltför snäv. För att vara helt ärlig så gjordes denna utökning för att en viss mugg som heter Mumin på äventyr från 2013 skulle kunna köpas.

Efter att jag köpte två muggar till min numera begränsade samling 2013 har något nytt inköp inte ägt rum. Varför det står till på det viset finns det en tydlig anledning till. Den och lite annat smått och gott återkommer jag till i nästa inlägg. På återseende i Mumindalen!