Hjärtats musik

Finsk musik talar till mig. Särskilt finska ballader går rätt in i hjärtat. Trots att jag bara förstår en bråkdel av orden som sjungs. Musik är ju ett starkt uttryckssätt på alla språk. Jag kan uppleva starka känslor till svensk och engelsk musik också men det går djupare ner i mig när det är på finska. Det här kommer låta otroligt kliché men det är som om finska ballader talar till mitt allra innersta väsen. Till den jag är där allra längst ner i botten av min identitet.

Här nedan finns det länkar till tre av de ballader jag gärna lyssnar på när jag sätter igång min finska spotifylista.

Ikävä (saknad) https://www.youtube.com/watch?v=MTIOSSDrD-U

Jos muutat mielesi (om du ändrar dig) https://www.youtube.com/watch?v=jM6hjEdBePg

Kuolevainen (dödlig) https://www.youtube.com/watch?v=1PvBsUWryCY

Jag har funderat på varför finsk musik väcker en känsla av hemma och tillhörighet i mig. Jag kan inte minnas att min mor spelade någon finsk musik under min barndom som kan ha påverkat mig. Jag lyssnade aldrig heller på det på eget initiativ. Jag minns överhuvudtaget inte att jag hade nåt större intresse av mitt finska ursprung under min uppväxt. Det enda finska ljud jag minns tydligt är min mors nästan dagliga telefonsamtal med en av hennes systrar i Finland. De skrattade ofta och verkade ha en fin kontakt och ett gott utbyte av varandra. Kan det vara ljudet av min mammas finska röst som gör att jag trivs med finsk musik? Omöjligt att svara på men kanske är det en del av svaret. 

Kärt barn har många namn

Jag rensade nyligen bland mina anteckningar på mobilen och hittade då listan på de bloggnamn jag övervägde när jag skapade den här bloggen. När jag läste igenom dem insåg jag att jag inte har förklarat hur namnet på min blogg kom till.

Listan på namnkandidater är inte lång. Den innehåller fyra förslag varav två blev godkända. 

1. Searching for Kummitus.
2. Hur blir jag en riktig Sverigefinne?
3. Lost in Norden.
4. Finland i mitt hjärta och Sverige i min hand.

När jag tittar på listan inser jag att de två namn som inte blev valda uttrycker andemeningen med bloggen. Jag tycker de var för rakt på sak och jag ville ha ett namn som gick att tolka på lite olika sätt. Förslag nummer två är en av de bakomliggande frågorna som driver mig i mitt skrivande och i mitt intresse av det finska. Förslag nummer fyra uttrycker hur mycket Finland faktiskt betyder för mig. Sverige är landet i min hand, landet jag lever i och där min fysiska tillhörighet finns. Finland är landet i mitt hjärta, landet jag längtar till och känner en känslomässig tillhörighet till.

Varför jag fick till två namn som anspelar på filmtitlar vet jag inte med säkerhet. Jag lät mina associationsbanor spinna iväg och då dök de namnen upp. Jag tror att orden searching och translation påminde om mitt letande efter en identitet och min inlärningskamp med det finska språket. Jag känner mig verkligen "lost in translation" ibland och även lost rent geografiskt. Därför blev det Lost så in i Norden.

Mitt letande efter den finska delen av min identitet känns ibland som att leta efter ett spöke. Finns den eller inte? Inbillar jag mig att den finns? Kummitus betyder just spöke. Sen finns det även en viktig poäng med att jag valde just ordet kummitus. Det är nämligen mitt favoritord på finska. Inte för dess betydelse utan för hur ordet låter när det uttalas på korrekt finska. Det låter mjukt och runt.

Jag tycker mitt bloggnamn uttrycker både det letande och den förvirring jag upplever i mitt liv. Samtidigt uttrycker den en längtan efter och en tillhörighet till två länder som jag uppskattar att jag har i mitt liv. Jag är helt enkelt nöjd med namnet och hoppas att min förklaring har bringat lite klarhet i frågan.