måndag 31 augusti 2015

Höstplanering...

I början av augusti insåg jag med ett visst mått av fasa att höstens kurs i finska på Finlandsinstitutet börjar snart. Idag är det bara en vecka kvar. Jag har inte fått någon kursinbjudan ännu. Den brukar i och för sig inte dimpa ner på hallmattan förrän en vecka innan kursstart så än kan det hända grejer. Min fasa bestod av att jag insåg att min höst blir allt för fullspäckad om jag inkludera en språkkurs. Det händer helt enkelt för mycket i livet just nu för att jag ska kunna, orka och vilja läsa finska. Det jag dock känner ännu större fasa inför är att ta en paus i språkinlärningen. Jag är väldigt rädd för att förlora all den kunskap jag med blod, svett och tårar skrapat ihop under åren. Så den eviga frågan återstår, hur gör jag för att hålla finskan vid liv?

Vad det praktiska svaret på frågan än blir vet jag att det innehåller ordet ansträngning. Det krävs ansträngning från mitt håll för att jag inte ska tappa mina kunskaper i det finska språket. Jag hoppas att jag, trots det initiala motståndet, tar mig an den utmaningen, igen. Kruxet är att det nästan krävs större ansträngning av mig om jag inte går en kurs. Under en kurs blir jag tvungen att anstränga mig. Jag kan ju lägga ansträngningsnivån ganska lågt men språkinlärningen fortskrider trots allt. Jag kan strunta i läxorna men om jag dyker upp på lektionerna får jag lite nytt till mig varje gång. Om jag inte går en kurs och ska försöka hålla igång finskan måste jag själv ta initiativ varje gång jag sätter mig med en bok, lyssnar på ett radioprogram eller möter upp min vapendragare. Det blir tuffare. Därför hoppas jag innerligt att min vapendragare också kan tänka sig att göra ett kursuppehåll den här hösten. Då är chansen större att hon vill ses regelbundet och öva finska tillsammans. Att vara två är så mycket lättare än att vara själv.

Jag hoppas på den lösningen ett tag till och skjuter på så vis upp det jobbiga beslutet om hur jag ska hålla finskan vid liv den här terminen. Under tiden förbereder jag för min och min mans flytt och kör hårt med mitt rehabprogram inför min jobbstart i oktober.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar