Svenskarnas Finland

Ibland funderar jag på hur svenskarnas bild av Finland ser ut. Om jag lyssnar till skämten som dras av både komiker och vanligt folk verkar den rejält snedvriden, generaliserad och schablonartad. Men å andra sidan är det ju precis så komik fungerar. När jag däremot lyssnar på debatten om skolan verkar svenskar ha en respekt för det finska, till synes välfungerande, skolsystemet. Det talas även allt mer i Sverigefinsk media om att statusen har höjts för finnar i Sverige. Svenskarnas bild av Finland är säkert mer nyanserad än vad den var för t.ex. 30 år sedan. Trots det slås jag av hur ofta jag träffar svenskar som aldrig varit i Finland. Som varit i Finland på riktigt alltså. Det räknas inte att ha gått omkring i Helsinki en lördagseftermiddag innan båten går tillbaka till Stockholm. Jag upplever att svenskar reser till Danmark och Norge i mycket högre utsträckning än till Finland. Vad beror det på? Språken? Dras vi till släktskapet med de andra Skandinaviska länderna och värjer oss lite från det udda landet i öst? Jag vet inte men det är en intressant fråga. 

Igårkväll tittade min man på sitt favoritprogram, Vem vet mest? 

Jag var i köket men hajade till när jag hörde att en av deltagarna presenterades som Finlandsintresserad. Det var en man i 30-års åldern som aldrig varit i Finland innan han tågluffade genom landet 2011. Han sa att han tyckte landet påminner mycket om Sverige men att det är exotiskt att inte förstå språket. Han uppmanade fler att upptäcka grannlandet i öst. Jag blev väldigt nyfiken på honom! Vad är det som fascinerar honom med Finland? Vart åkte han under sin tågluff? Vad skulle han rekommendera att se och göra i Finland? En svensk som propagerar för Finland hör ju inte till vanligheterna. Helt plötsligt kände jag mig som en svensk som aldrig varit i Finland. Tågluffa i Suomi? Åh, det var en ny idé för mig, tänkte jag när jag hörde honom berätta. Så nu har jag nästa sommars semester planerad. Då återstår bara jobbet att övertyga maken om briljansen i denna idé...