Att titta på tv-program där det talas finska med svensk textning är kul och inspirerande. Det blir extra kul när det är ett reportage från kursen jag går. Så var fallet nyligen i det eminenta programmet Ei saa peittää på SVT. I programmet diskuteras det om finska är ett svårt språk. Jag upplever mig alltför jävig för att kunna svara på det. Jag har ju hört finska under min uppväxt och har därför en känsla för språket som hjälper mig lite på traven. Trots det går inlärningen långsamt och trögt och jag sliter mitt hår av frustration då och då. Jag upplever dock att många av mina helsvenska kurskamrater har det ännu lite tuffare än mig. Så ja, finskan är svår.
Just nu misstänker jag att jag har en viktig tröskel att ta mig över. Jag behöver komma igång och prata finska för att ge inlärningen en ordentlig skjuts framåt. Precis som en av gästerna i programmet säger så är det viktigt att våga börja prata. Min dröm är att kunna gå till en privatlärare under nästa termin. Hur jag ska hitta en sådan och vad det kostar har jag inte koll på. Jag tänkte börja med att fråga min nuvarande lärare om tips. Hon vill ju så klart att jag fortsätter på hennes kurs nästa termin men jag hoppas inte hon tar illa vid sig av frågan.
Jag har kanske sagt det förr men jag säger det igen, jag är så tacksam för att jag bor i Stockholm under den här perioden i mitt liv. Inlärningsmöjligheterna är oändliga här! Det skulle föreligga en stor risk att mina motivationssvackor fick ta överhand om jag bott i en mindre stad med mindre kurser och lärare att välja på. Fast å andra sidan hade det kunnat sporra min kreativitet att komma på nya mer okonventionella sätt att lära mig finska på. Jag hade kanske slängt mig över finsktalande främlingar på stan i ett desperat försök att få öva några väl inövade fraser. Nu skonar jag mina medstockholmare det.
Stay tuned för att få veta hur min finskainhämtning kommer att ske nästa termin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar