I våras gjorde jag ett besök på en vacker strand. Där låg fina små stenar och en väderbiten träbit. Jag såg möjligheten att skapa mig en bastu-skylt inför vårt kommande bastubygge. En skylt sätter ju en intention som säkerställer att projektet blir av, tänkte jag. Jag insåg samtidigt att det så klart ska stå sauna på skylten och inte bastu. För jag är ju ändå Sverigefinne. I och med det började jag fundera på varför det heter bastu på svenska när det heter sauna nästan hela världen över. Varför har det funkat att låna ordet sauna i så många språk men för Finlands närmaste bundsförvant har det inte gjort det? Jag kände hur lillebrorskomplexet väcktes i mig och genast bestämde jag mig för att bli obstinat i frågan.
Så nu arbetar jag med att korrigera mitt ordval. Jag ska sluta att säga bastu och säga sauna istället. Det går så där. Bastu ligger ju längst fram på tungan och har ett stort försprång. Det hoppar ur munnen på mig innan jag hinner reagera. Men sauna är lika enveten som jag, vi kommer ju från Suomi. Så det ska gå, så småningom.
Det är bara några veckor sedan jag saunade sist. På en ö i en vacker skärgård mitt i natten tillsammans med sju glada vänner. I gänget fanns det två riktiga sauna-fantaster som saunar flera gånger i veckan. Imponerande. Kanske blir det även så för mig i framtiden när min dröm-mumin-sauna är byggd. Åh, vad jag längtar.
saunajournal.com
SvaraRadera