Ett eller två medborgarskap?

Jag har inte alltid varit svensk medborgare. Det känns lite konstigt då svenska är mitt modersmål. Under mina första femton år var jag medborgare i mina föräldrars födelseland. Jag är osäker på om jag ens var medveten om mitt medborgarskap då och om jag ens reflekterade över vad som hände när mamma, 1993, ändrade det till svenskt. Hon gjorde det av samma anledning som många andra finska föräldrar i Sverige, för att hennes söner skulle slippa göra finsk militärtjänstgöring. Det var ju så klart helt rätt tänkt av henne. Mina bröder som är halvfinnar och som då var måttligt intresserade av Finland och inte talar någon finska, hade nog känt sig väldigt malplacerade i den finska militären.

På den tiden gick det inte att ha dubbla medborgarskap så när vi fick svenskt försvann vårt finska. Hade vi gjort ändringen idag hade vi fått behålla det finska och haft dubbelt medborgarskap. Tanken på att återta mitt finska medborgarskap har nuddat mitt medvetande några gånger de senaste åren. Till en början skämdes jag lite över att jag ens tänkte tanken. Vad skulle jag med ett finskt medborgarskap? Jag som inte ens kan finska ordentligt. Jag får minsann nöja mig med mitt svenska. Men allt eftersom min finska identitet har blivit tydligare har tanken kommit allt oftare. När jag presenterade idén för min rättframme mor, sa hon: vad ska det vara bra för? Och jag vet faktiskt inte vad det ska vara bra för eller vad jag ska ha det till. Jag vet bara att det känns rätt. Jag är Sverigefinne och jag hör hemma i två länder. 

I min mors gamla finska pass, från före 1993, finns det en sida med mitt och mina bröders namn. Där står även våra finska personnummer. Eller personbeteckningar som det kallas i Finland. De ser lite annorlunda ut än svenska personnummer. För det första skrivs födelsedatumet med dag, månad, år. Alltså tvärtom som i svenska personnummer. De fyra sista siffrorna består av tre siffror och en bokstav. Efter en snabb googling får jag veta att den bokstaven även kan vara en siffra och är ett kontrolltecken. Kontroll för vad har jag inte kommit underfull med ännu.

Det är en speciellt känsla att veta att jag har en finsk personbeteckning. En varm känsla. Det känns som ett tillåtande. Som ett okej på att jag får höra till, vara med. Det lockar att väcka liv i personbeteckningen igen och återta mitt medborgarskap.