Hanasaari drar i mig!

Att februari närmar sig innebär något viktigt och spännande i den finskan delen av mitt liv. Det är nämligen månaden då jag behöver bestämma mig för om jag ska ansöka om plats på den kommande sommarens intensivkurs i finska. Den impulsiva tanken är alltid: JA! Självklart ska jag gå kursen i år. Sedan kommer verkligheten i fatt och jag måste överlägga med mitt förnuft för att bedöma om det är praktiskt genomförbart att resa till Helsinki en hel vecka i juli/aug. 

Förra året var det självklart att jag inte kunde åka. När årets kurs går av stapeln är den anledningen ett år och tre månader gammal. Hon kommer klara sig utmärkt med sin pappa den veckan. Den brinnande frågan är hur jag kommer att klara mig utan henne. 

Beslutet jag tagit idag är att jag kommer att anmäla mig till kursen så fort den kommer ut under februari. När besked om antagning sedan kommer i maj finns det ett fönster att avboka innan betalningen görs. Jag hoppas och tror att jag inte kommer att använda det fönstret. Det får helt enkelt tjäna som ett sätt att få mig att våga anmäla mig till kursen. För jag vill ju så gärna vara där under den där underbara och intensiva veckan. Jag vill lära mig finska, träffa mina kära studiekamrater, njuta av lugnet på Hanasaari och träffa mina fina släktingar i och utanför Helsinki. Jag börjar med att anmäla mig sen får vi se vart det leder...