Smaklökarnas sorg

Det mesta är helt fantastiskt och underbart med att besöka Suomi. Jag njuter i fulla drag av upplevelserna, språket, intrycken och bekantskaperna. Det finns dock en aspekt som är riktigt tuff med att besöka De tusen sjöarnas land. En gåva som landet gärna vill ge mig men som jag tyvärr inte kan ta emot. Sorgen är monumental. 

Jag syftar på de finska bröden. Ruisleipä, rieska, karelska piroger... På grund av min känslighet för gluten kan jag tyvärr inte avnjuta dessa läckerheter. Detta får mig att känna som om jag inte är i Suomi helt på riktigt, helt närvarande. De finska bröden är några av de smaker som jag förknippar som allra starkast med landet i  öst. Att inte kunna smaka på dem känns som om jag blir snuvad på en födslorätt. Det är starkt. Mat väcker starka känslor. 

Under årets andra resa till Finland hade jag sällskap av min mor och min dotter. Även om dottern är i en så ung ålder att hon inte kommer att minnas denna resa så är det ändå fantastiskt roligt att ta henne dit. En bit av henne hör ju dit. Veckan där innehöll flertalet fikastunder och det dukades ofta fram finska godsaker som juustoleipä, rieska och hjortron. Döm om allas förvåning när dottern min åt alla dessa godsaker med god aptit. Juustoleipäns gummiga konsistens bekom henne inte och hjortronen slukade hon helt osockrade. Då kunde jag ju inte missa chansen att få utbrista: Hän on oikein suomalainen tyttö!