Den finska identitetens överlevnad

Vår dotter föddes i april. Min halvfinska dotter. Därav min frånvaro. Jag jobbar mig dock sakta men säkert tillbaka till min skrivlusta. Att jag inte har skrivit på länge är inte ett tecken på att mina tankar kring mitt ursprung har minskat. Tvärtom har de ökat i och mitt föräldrablivande. Jag funderar mycket på vad Finland och det finska kommer att betyda för min dotter. Jag känner ett ansvar för att se till att det kommer att spela någon slags roll i hennes liv. Min första åtgärd har blivit att ge henne mitt finska efternamn. Den andra att ge henne ett förnamn med en finsk stavning. Det innebär två vokaler i rad. Precis som mitt förnamn. Det känns fint.