Höstens inlärningsupplägg

Första planeringsmötet med min vapendragare avklarades för två veckor sedan. Ur en finsk inlärningsvinkel kommer hösten inte att vara fullspäckad med inlärning men det kommer att utföras en form av konstgjord andning för att min kunskapsnivå inte ska sjunka allt för lågt. Precis som våren 2014 kommer vi att ses hemma hos varandra på måndagskvällar. Vi jobbar oss framåt i boken och försöker förstå oss på den så gott vi kan. Det blir säkert även en hel del repetition av de språkfenomen som ännu inte har hittat stabil mark i våra hjärnor.

Efter våren 2014 lärde vi oss att det dock inte går att studera helt på egen hand. Böckerna förklarar en hel del men det betyder inte att vi alltid förstår dem. Så inför den här terminen har min vapendragare hittat en finsktalande bekant som kan ställa upp som grammatiskt bollplank åt oss. Detta innebär att vi varje gång vi ses skriver ner de frågor vi inte lyckas lösa på egen hand och sparar till en träff med honom. Det känns som en stor lättnad att veta att vi åtminstone lite längre fram kommer att få svar på de där kluriga sakerna vi fastnar vid då och då.

En sak som skiljer den här terminen mot de övriga jag har bakom mig är att min ambitionsnivå är medvetet lagd på ett nytt bottenrekord. Det är helt enkelt inte rimligt att jag kommer orka plugga på samma nivå som tidigare just nu. Min rehab och min kommande återgång till arbetet behöver få förtur när det gäller energiåtgången. Jag är därför helt på det klara med att den här terminen handlar om att få intresset för finskan att överleva och kunskaperna att åtminstone inte backa men kanske inte heller ta några gigantiska kliv framåt. Jag är helt till freds med den uppgörelsen och tacksam att jag inte är tvungen att lägga hela språkinlärningsprojektet på hyllan.

Jag firar att terminen är igång med att tända en av mina små finska flaggor!