På väg hemåt hemifrån

För ett tag sedan såg jag ett tv-program där en Sverigefinne sa något som hakade fast i mig. Jag minns inte vilket program det var eller vad det handlade om men det har mindre betydelse. Så här sa hon:

"Sverigefinländaren är som lyckligast på båten. På väg hemåt hemifrån. Man är hemma i två kulturer".

Det där uttrycket, på väg hemåt hemifrån, lät så fint. Trots att jag är uppvuxen i Sverige, har svenska som modersmål och har levt här större delen av mitt liv kan jag förstå vad hon menar. Jag både lämnar ett hem och kommer hem när jag åker mellan Finland och Sverige. Mitt svenska hem är så klart grundbulten i min tillvaro. Det är i Sverige jag kommer fortsätta leva mitt liv. Sverige är hemma även om jag känner en stark tillhörighet i Finland också.

Det finns dock något som saknas i mitt svenska hem. Något som har med mitt finska ursprung att göra. Det som saknas är en känsla. En känsla av självklarhet. En tydlig känsla av att veta vem jag är och vart jag hör till. Även om Sverige är hemma så är det inte hemma till 100% och även om Finland känns bekant och trevligt så är det inte 100% bekant.

Jag tror helt enkelt att det har med min lott som Sverigefinne att göra. Att jag aldrig kommer vara helt svensk eller helt finsk utan något där i mellan. För att känslan av att något saknas ska försvinna behöver jag hitta min identitet i det Sverigefinska. För om jag försöker sträva efter att bli svensk eller finsk får jag nog försöka förgäves. Det är kanske så att det till lotten som Sverigefinne hör att känna sig splittrad. Även om jag så småningom landar i en Sverigefinsk identitet får jag kanske leva med känslan av att något saknas. Det osjälvklara i att vara Sverigefinne får bli min självklarhet.

Från de djupa funderingarna flyttar vi oss till något mer ytligt. Ett litet dilemma i letandet efter min identitet är vilken flagga, förutom den svenska, som ska få pryda min och min mans fritidshus. Jag har alltid tänkt att det är självklart att vi ska ha en svensk och en finsk flagga men så dök den här flaggan upp helt plötsligt:

Om jag nu ska sträva efter att känna mig som en Sverigefinne är det den här flaggan som representerar mig. Sverigefinländarnas flagga. Jag tycker den är fin men det är något sorgligt med att inte ha en finsk flagga som jag tänkt mig från början. Det här är ett beslut som behöver mogna till sig hos mig. Under tiden får fritidshuset klara sig utan flagga. Jag återkommer i frågan.