Mina finska vänner! Var är ni?

Sverige är fullt av Sverigefinnar. Vi är landets största minoritet då cirka 440 000 människor i Sverige har finsk bakgrund. Vi har antingen flyttat från Finland, är finska medborgare eller har minst en finsk förälder. Hälften av oss använder det finska språket. Den halvan längtar jag efter att tillhöra.

Så om det nu finns så många av oss, hur kommer det sig att jag känner så få Sverigefinnar? Under hela min skolgång kan jag inte minnas att jag haft en enda klasskamrat med finländsk bakgrund. Eller var det kanske så att jag inte såg dem? Att mitt finska ursprung inte var så viktigt då. Men jag minns ingen annan med ett finskt klingande namn. Och det borde jag minnas eftersom mitt eget namn alltid har stuckit ut på alla klasslistor. Det känns konstigt, att jag inte sprungit på någon annan Sverigefinne under hela skoltiden. Jo, det fanns en tjej i en parallellklass under högstadiet. Hon ansågs som konstig, tog lite för mycket plats och ingen som jag kunde identifiera mig med. 

Under de tidiga skolåren ville jag vara som alla andra och la därför ingen betoning på mitt ursprung. Som ung vuxen hade jag fullt upp med att utbilda mig, bo utomlands och skapa goda relationer. När jag bodde utomlands blev min identitet som svensk urstark, det finska fanns inte där ännu. Så kanske är det därför jag har så få finska vänner, jag har helt enkelt inte letat efter dem förrän nu.

Jag minns att jag träffade en Sverigefinne på min förra arbetsplats. Hon var i min ålder och förbannat trevlig. Jag såg fram emot att knyta an till henne. Jag hade precis börjat lära mig finska då och såg framför mig hur jag skulle lära mig kul fraser som jag skulle säga till henne när vi sprang på varandra i korridorerna. Fraser som skulle bli våra och ingen annan skulle förstå. Förutom chefen då, som också var Sverigefinne men inte riktigt lika förbannat trevlig. Så blev hon gravid, flyttade till sin hemstad och vår kompissaga var över... 

Ska jag fortsätta att vänta på att slumpartat träffa andra Sverigefinnar genom jobb eller andra sammanhang? Eller ska jag hitta sammanhang där det är mer troligt att jag träffar andra som mig? För jag inser när jag skriver denna text att jag vill träffa dem. Jag vill framför allt träffa Sverigefinnar i min egen ålder, som är andra generationens invandrare och som också funderar över sin identitet. Så vi kan fundera tillsammans. Men finns de verkligen i ett specifikt sammanhang? Går dem att hitta? Kan jag efterlysa dem? Ja, kanske. För att inte överhopa min trötta hjärna börjar jag med att "likea" några sidor och grupper på facebook och ser vart det leder. Då skickar jag ju åtminstone signaler om att jag är intresserad av ämnet och visar att jag finns. Här är några sidor/grupper som jag likeat hittills: Finland, Kirkkonummi, Tervola, Finlands institutet, Tämän päivän ruotsinsuomalainen (dagens Sverigefinne).

Kom igen alla Sverigefinnar! Var är ni?