Idag är det Sverigefinländarnas dag. Den har funnits sedan 2010 och togs upp i den svenska almanackan 2012. Den är till för att uppmärksamma den finskspråkiga minoritetens existens och för att väcka intresse för den sverigefinska kulturen.
Jag satt hos frisören igår och upplyste honom om dagen. Han log och sa grattis. Sen korsade jag gatan och gick in i blomsteraffären. Där bad jag om en bukett i gult, vitt och blått. När jag förklarade varför sa floristen att man ska fira så fort man har anledning. Helt rätt. Jag firar med en bukett, ett blogginlägg och med att jag upplyst två människor om att dagen finns.
Det finska i mig har varit lite mindre närvarande de senaste åren. Jag tror det började med flytten från Stockholm. Där fanns det många sverigefinska sammanhang, som Finlandsinstitutet, en sverigefinsk öppen förskola och flertalet kvällskurser i det finska språket.
Här i småstaden har jag inte hittat någon sverigefinsk gemenskap. Och på grund av COVID-19 har jag inte varit i Suomi sedan 2019. Planen var att åka på språkkurs till Hanasaari sommaren 2020 men det satte viruset också stopp för. Där har jag inte varit sedan 2017.
Det är sorgligt. Jag vill ha det finska i mig närmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar