Kontaktsökningar

Som jag nämnt tidigare har jag velat hitta ett sätt att ta till mig mer finska den här terminen utan att behöva gå en traditionell kurs. Jag har varit sugen på att få öva mig i att prata och det har gjort att jag har slängt ut flera olika trådar och hoppas få napp på någon eller flera av  dem. Jag har försökt tänka ganska brett och även om en tråd inte nappar direkt så kan den kanske indirekt leda till en bra lösning längre fram. 

Det började med att jag la ut en förfrågan i facebookgruppen "tämän päivän ruotsinsuomalainen" (dagens Sverigefinländare). Där fick jag först svar från en välkvalificerad språklärare som kunde ge mig privatlektioner. Det hade verkligen varit en dröm men tyvärr en alldeles för kostsam sådan. Ett tag senare hörde en trevlig kvinna av sig med ett förslag. Hon bor i Finland och vill gärna öva upp sin svenska. Hon föreslog att vi kunde samtala över Skype på båda språken. Detta var en mycket bra idé som jag nappade på. Tyvärr visade det sig efter ett tag att det nödvändiga bredbandet i vår lägenhet inte vill fungera så det projektet ligger på is tills vidare. 

Utifrån min arbetslivserfarenhet inom äldreomsorgen kom jag på idén att det måste finnas pensionerade finsktalande personer som gärna får besök av en entusiastisk människa som vill lära sig deras språk. Via Stockholms stads koordinator för samhälleligt stöd på finska fick jag nys om Finska föreningens väntjänst. Jag mailade dem om min idé och fick följande svar: 

Hej,

Tack för din e-post. Tråkigt att du inte fick lära dig finska när du var barn. Det finns många sverigefinnar som är i samma situation som du. Därför planerar vi ett språkcafé men vi har inte lokaler för verksamheten före årsskiftet 2016/2017. Det finns väntjänst för äldre och kvinnoträffar, där deltagarna är pensionärer. Dessutom finns det öppen förskola för finsktalande mödrar och deras barn. Träffarna äger rum i Stureby.

Jag tar upp din fråga i vår väntjänst och vår kvinnogrupp och återkommer. Du kan titta på Finska föreningens hemsida och se om det finns något som intresserar dig. Adressen är www.tukholmanss.com 

Jag svarade att jag gärna kommer och presenterar mig för de äldre om det är önskvärt och nu väntar jag spänt på svar. 

För att få bättre inblick i det sverigefinska samhället har jag gått med i flera grupper och "gillat" flera sidor på Facebook. Det är ett utmärkt sätt att hålla koll på nyheter och aktiviteter inom den gruppen i samhället. Grupperna och sidorna består t.ex. av nyhetskanaler, tidningar, föreningar, ambassader och tv-program. 

Via ett tips i en blogg på finska ambassadens hemsida gick jag med i en Facebookgrupp som heter Ruotsinmammat (Sverigemammor). Den består av finska mammor som bor i eller är på väg att flytta till Sverige. De ger varandra tips om hur saker och ting fungerar här i Sverige och vart man kan vända sig i olika frågor inom samhället. Jag hoppas det kan vara ett bra sätt att hålla koll på givande information som blivande mamma med finsk anknytning. Om inte annat så får jag öva min finska läsförståelse då alla inlägg är på finska.  

Via en tidningsartikel fick jag nys om Sverigefinska föräldraföreningen. Den startades av två Sverigefinska mammor som tyckte det behövdes mer stöd till Sverigefinska föräldrar. Stöd i bland annat hur man som förälder förmedlar sitt finska arv till sina barn när man inte bor i Finland. Jag blev eld och lågor över att ha hittat denna förening! Samma dag som jag bestämde mig för att maila dem och anmäla mig som villig att hjälpa till i föreningen postade de ett tråkigt inlägg på sin Facebooksida. Intresset för föreningens aktiviteter har varit lågt och därför kommer den antagligen att avvecklas. Jag valde att maila dem mitt stöd ändå men jag har tyvärr inte fått något svar ännu. 

Då det är mindre än nio veckor kvar tills vår dotter tittar ut så börjar jag inse att jag kanske inte hinner få till en bra lösning på min språkinlärning den här terminen. Jag har därför redan börjat ta lite sikte på nästa termin. Mina tankar kring hur jag kan introducera det finska i dotterns liv har lett till att jag har hört av mig till två finska öppna förskolor. Jag har hört mig för om det uteslutande pratas finska där eller om en nybörjare i språket också kan dyka upp. 

Finska församlingens öppna förskola inom Svenska kyrkan svarade så här:

Du är så välkommen till barnvindens verksamhet. Här pratas det mest finska men nästan alla kan också svenska. Så språket är inget problem :)

Finska öppna förskolan i Stureby svarade så här: De flesta är finsktalande, men det finns även besökare som härstammar från Österbotten eller södra Finland som har svenska som modermål. Förskolläraren är två språkig.

Jag fortsätter att leta efter krokar jag kan lägga ut och väntar tålmodigt på napp. Skam den som ger sig! 

Modersmål & identitet

Inför att jag och min man ska få barn i april väcks många frågor om identitet och tillhörighet i mig. Vad kommer det finska betyda för vår dotter? Vad vill jag ge henne när det gäller hennes finska identitet? Vad kan jag ge henne? Hur kan hon få en tydligare koppling till Finland under sin uppväxt än vad jag fick? Hur ger jag henne det när mitt modersmål är svenska? 

Av egen erfarenhet vet jag att ens identitet inte är avhängigt av ens modersmål. Jag känner en stark samhörighet med Finland trots att jag inte talar flytande finska. Min koppling till det finska under uppväxten uppstod nog helt enkelt tack vare att jag hörde en hel del talad finska och att båda mina föräldrar är finnar. Det finska fanns liksom där som en självklar bakgrund i livet. 

För vår dotter blir det nog annorlunda då hennes pappa är svensk och mamma är Sverigefinne. För även om jag gärna stoltserar med att ha 100% finska gener så är jag ändå mer Sverigefinne än Finne. Jag består av en ganska stor dos Sverige och kommer därför inte kunna ge vår dotter samma sammanhang som jag fick under min uppväxt. Inte samma men kanske likvärdigt. Vår dotter kanske inte kommer att få höra lika mycket finska talad i sin vardag som jag fick men jag är övertygad om att jag kan öka dosen av finska influenser på andra sätt. Jag föreställer mig att hon kommer att följa med mig när jag besöker mina släktingar i Finland. Då målet är att jag så småningom ska bli flytande i finska så kommer hon ändå att höra en del finska vid sådana tillfällen. Förhoppningsvis kommer jag och min mor att stegvis byta till finska som vårt samtalsspråk och då får hon möjlighet att även där lyssna till språket från öst. 

Utöver detta finns det säkert många sätt jag kan få in det finska arvet i vardagen. Jag tänker spontant på att sjunga finska barnvisor, läsa muminböcker, lyssna på finsk musik, ha en finsk almanacka på väggen och en Sverigefinsk flagga på husknuten. En stor dröm är att hon ska få gå på en Sverigefinsk förskola. Där personal och barn pratar både svenska och finska. Om hon har rätt att göra det när det inte talas flytande finska hemma vet jag inte. Jag vet heller inte om det skulle bli mer förvirrande än utvecklande för henne. Det är väl helt enkelt så, att jag precis som många andra föräldrar, vill ge mitt barn det där som jag inte fick. I detta fall, det finska språket. Jag vill dock inte att den önskan ska göra mig blind för vad som är bäst för vår dotter som individ. Det jag hade önskat fanns under min uppväxt är ju inte med automatik något som måste finnas i hennes för att hon ska må bra. 

Frågeställningarna är svåra men intressanta. Jag är nyfiken på att se hur mina tankegångar påverkas när vår dotter är född. Kommer det fortfarande kännas lika aktuellt och viktigt då? Kommer vardagspusslets stress ta över och göra att jag väljer den lätta vägen ut? Den svenska vägen.