Höstens inlärningsupplägg

Första planeringsmötet med min vapendragare avklarades för två veckor sedan. Ur en finsk inlärningsvinkel kommer hösten inte att vara fullspäckad med inlärning men det kommer att utföras en form av konstgjord andning för att min kunskapsnivå inte ska sjunka allt för lågt. Precis som våren 2014 kommer vi att ses hemma hos varandra på måndagskvällar. Vi jobbar oss framåt i boken och försöker förstå oss på den så gott vi kan. Det blir säkert även en hel del repetition av de språkfenomen som ännu inte har hittat stabil mark i våra hjärnor.

Efter våren 2014 lärde vi oss att det dock inte går att studera helt på egen hand. Böckerna förklarar en hel del men det betyder inte att vi alltid förstår dem. Så inför den här terminen har min vapendragare hittat en finsktalande bekant som kan ställa upp som grammatiskt bollplank åt oss. Detta innebär att vi varje gång vi ses skriver ner de frågor vi inte lyckas lösa på egen hand och sparar till en träff med honom. Det känns som en stor lättnad att veta att vi åtminstone lite längre fram kommer att få svar på de där kluriga sakerna vi fastnar vid då och då.

En sak som skiljer den här terminen mot de övriga jag har bakom mig är att min ambitionsnivå är medvetet lagd på ett nytt bottenrekord. Det är helt enkelt inte rimligt att jag kommer orka plugga på samma nivå som tidigare just nu. Min rehab och min kommande återgång till arbetet behöver få förtur när det gäller energiåtgången. Jag är därför helt på det klara med att den här terminen handlar om att få intresset för finskan att överleva och kunskaperna att åtminstone inte backa men kanske inte heller ta några gigantiska kliv framåt. Jag är helt till freds med den uppgörelsen och tacksam att jag inte är tvungen att lägga hela språkinlärningsprojektet på hyllan.

Jag firar att terminen är igång med att tända en av mina små finska flaggor!

Kärt barn har många namn

Jag rensade nyligen bland mina anteckningar på mobilen och hittade då listan på de bloggnamn jag övervägde när jag skapade den här bloggen. När jag läste igenom dem insåg jag att jag inte har förklarat hur namnet på min blogg kom till.

Listan på namnkandidater är inte lång. Den innehåller fyra förslag varav två blev godkända. 

1. Searching for Kummitus.
2. Hur blir jag en riktig Sverigefinne?
3. Lost in Norden.
4. Finland i mitt hjärta och Sverige i min hand.

När jag tittar på listan inser jag att de två namn som inte blev valda uttrycker andemeningen med bloggen. Jag tycker de var för rakt på sak och jag ville ha ett namn som gick att tolka på lite olika sätt. Förslag nummer två är en av de bakomliggande frågorna som driver mig i mitt skrivande och i mitt intresse av det finska. Förslag nummer fyra uttrycker hur mycket Finland faktiskt betyder för mig. Sverige är landet i min hand, landet jag lever i och där min fysiska tillhörighet finns. Finland är landet i mitt hjärta, landet jag längtar till och känner en känslomässig tillhörighet till.

Varför jag fick till två namn som anspelar på filmtitlar vet jag inte med säkerhet. Jag lät mina associationsbanor spinna iväg och då dök de namnen upp. Jag tror att orden searching och translation påminde om mitt letande efter en identitet och min inlärningskamp med det finska språket. Jag känner mig verkligen "lost in translation" ibland och även lost rent geografiskt. Därför blev det Lost så in i Norden.

Mitt letande efter den finska delen av min identitet känns ibland som att leta efter ett spöke. Finns den eller inte? Inbillar jag mig att den finns? Kummitus betyder just spöke. Sen finns det även en viktig poäng med att jag valde just ordet kummitus. Det är nämligen mitt favoritord på finska. Inte för dess betydelse utan för hur ordet låter när det uttalas på korrekt finska. Det låter mjukt och runt.

Jag tycker mitt bloggnamn uttrycker både det letande och den förvirring jag upplever i mitt liv. Samtidigt uttrycker den en längtan efter och en tillhörighet till två länder som jag uppskattar att jag har i mitt liv. Jag är helt enkelt nöjd med namnet och hoppas att min förklaring har bringat lite klarhet i frågan.