Bastu & balett?

Någon fritänkande människa har kommit på idén att kombinera en bastu, fem tornedalska män och balettdans. Hela processen har följts av ett kamerateam och sänds nu på SVT i fyra avsnitt. Det bör kanske tilläggas att männen inte är några balettdansörer utan spelmän, f.d. kommunalpolitiker, jägare och pensionärer. Förutom att vi får följa dansens utveckling får vi även lyssna till männens intressanta diskussioner i och utanför bastun. Serien påminner lite om den briljanta dokumentären Den nakna mannen eller Miesten vuoro. Finlands mest sedda dokumentär. 

http://www.svtplay.se/video/5784230/bastubaletten/bastubaletten-avsnitt-1

Som alltid njuter jag av att få lyssna på finska på tv men den här serien ger mig något mer än så. Jag är själv uppvuxen med en bastutradition och det är intressant att få höra de här männens syn på bastandet och vad det betyder för dem. Utöver det är det alltid intressant att höra män diskutera då det hjälper mig att förstå medlemmar av det andra könet mer. Att det är män med finsk anknytning gör det ännu bättre för då får jag inblick i den världen också. Sist men inte minst tror jag att resultatet av dansandet kommer bli riktigt snyggt så det väntar även en estetisk vinst för den som tittar på serien. 

Hjärtats musik

Finsk musik talar till mig. Särskilt finska ballader går rätt in i hjärtat. Trots att jag bara förstår en bråkdel av orden som sjungs. Musik är ju ett starkt uttryckssätt på alla språk. Jag kan uppleva starka känslor till svensk och engelsk musik också men det går djupare ner i mig när det är på finska. Det här kommer låta otroligt kliché men det är som om finska ballader talar till mitt allra innersta väsen. Till den jag är där allra längst ner i botten av min identitet.

Här nedan finns det länkar till tre av de ballader jag gärna lyssnar på när jag sätter igång min finska spotifylista.

Ikävä (saknad) https://www.youtube.com/watch?v=MTIOSSDrD-U

Jos muutat mielesi (om du ändrar dig) https://www.youtube.com/watch?v=jM6hjEdBePg

Kuolevainen (dödlig) https://www.youtube.com/watch?v=1PvBsUWryCY

Jag har funderat på varför finsk musik väcker en känsla av hemma och tillhörighet i mig. Jag kan inte minnas att min mor spelade någon finsk musik under min barndom som kan ha påverkat mig. Jag lyssnade aldrig heller på det på eget initiativ. Jag minns överhuvudtaget inte att jag hade nåt större intresse av mitt finska ursprung under min uppväxt. Det enda finska ljud jag minns tydligt är min mors nästan dagliga telefonsamtal med en av hennes systrar i Finland. De skrattade ofta och verkade ha en fin kontakt och ett gott utbyte av varandra. Kan det vara ljudet av min mammas finska röst som gör att jag trivs med finsk musik? Omöjligt att svara på men kanske är det en del av svaret. 

Tidningsstudier

Hösten och början av vintern har varit full av spännande omställningar. Jag och min man har flyttat, han har börjat på nytt arbete och jag har så smått återgått till mitt. Till det ska läggas en efterlängtad graviditet som var lite kämpig i början men som sedan lugnade sig efter de där initiala tre mytomspunna månaderna. Allt detta, hur trevligt det än var, tog på krafterna och drabbade mina studier i det finska språket. Inlärningen har därför blivit sporadisk och mest bestått av sms-skrivande till mor och några enstaka gratulations- och julkort på finska. 

Självklart är det viktigt att låta orken styra livspusslet. Ibland får saker som jag gärna vill göra stå tillbaka för annat som är viktigare just då. Frustrationen över förlorade inlärningstillfällen är dock svårt att bortse ifrån. Under senhösten började jag därför fundera på hur jag på ett enkelt och inte alltför tidskrävande sätt kan få in lite mer finska i min vardag. Då trillade jag över en veckotidning på finska via ett forum på Facebook. Den heter ruotsin suomalainen, alltså Sverigefinländare/Sverigefinne. Den kommer ut en gång per vecka, på torsdagar och innehåller nyheter och intervjuer med finsk anknytning i Sverige. Jag läser mest rubriker, bildtexter och annonser. Ibland ger jag mig på någon enstaka ingress också om jag har lite tid över och mitt lexikon till hands. 

Här är senaste numret som damp ner i brevinkastet. 

Jag uppskattar den veckovisa påminnelsen om att insupa lite finska. Att den kommer en gång i veckan är ett lagom intervall och jag gillar att bli påmind om min finska anknytning. Den ger mig även en värdefull inblick i det sverigefinska landskapet och samhället och det får mig att känna mig närmare andra Sverigefinnar. Jag upplever helt enkelt att min sverigefinska identitet får sig en boost. 

Tidningen är ett trevligt komplement till mina frånvarande finskastudier. Jag har dock planer på att införa något mer inslag av språkintag i min vardag. Någon form av konversationsövningar känns angeläget och kul. Jag har så smått börjat undersöka olika sådana alternativ men inte landat i något beslut ännu. Den stundande föräldraledigheten sätter lite käppar i hjulet för traditionella språkkurser den här terminen och därför är jag på jakt efter någon mer flexibel lösning. Vi får se om mina efterforskningar ger resultat. Tills dess studerar jag min tidning och känner mig nöjd med det den ger mig.