Terminen är igång men det är inte min hjärna. Kvällens lektion inleddes på traditionellt sätt med att vi fick presentera oss för varandra. Min blev korthuggen och jag stakade mig fram. Känslan av att finskan är ett helt nytt fenomen för min hjärna infann sig. Jag misströstar dock inte. Nuförtiden är jag van vid min hjärnas villfarelser. Den tror så lite om sig själv och jag behöver ge den lite tid till att komma igång.
Terminsstarten blev positiv. Ny lärare men framför allt ny LÄROBOK! Lättnaden är total. När det gäller boken alltså. Den förlorade läraren sörjs men boken behöver aldrig komma åter. Min låga motivation fick sig en livsviktig injektion. Med den nya boken finns det faktiskt en chans att jag tar mig igenom den här terminen också. När motivationen dippar ska jag tänka på att kursen är slut i slutet av april, det är snart, samt att en kurskamrat pendlar från Södertälje för att kunna gå kursen. Det är imponerande.
Nu ska jag fira att jag klarat av första lektionen! Det är nästan att jag förtjänar en semla.
